Den sannfinländska riksdagsmannen Immonens poserande framför Eugen Schaumanns grav och minnesmärke tillsammans med all sorts fascho-patrask fick mig att än en gång lyfta fram min farsas bok från 2013, Flickorna på Nappari – En Herrgårdsroman. Boken baserar sig på historiska händelser och forskning, och är en rolig Austen-pastisch från en nyländsk  herrgård i Satakunda*, med start år 1905. Det är en berättelse om pojkaktiga självständighetskämpar, om heder och om moraluppfattningar i svall. Det är också storyn om Finlands självständighet och om hur Lennart Hohenthal sköt prokurator Eliel Soisalon-Soininen och senare befriades i en räd på Skatuddens fängelse. Med i fängelseoperationen var bokens huvudperson, Osborne Hancock, och hans tid som lärare åt två unga kvinnor på Tigerstedt-familjens herrgård utgör stommen i boken.

Men på grund av sitt tema är boken också politiskt laddad, på ett sätt jag inte tror att Fredrik avsedde när han skrev den. Den är nämligen en sann berättelse om Finlands självständighet utan en enda ”finsk” aktör. (mer…)